Pecha Kucha Night i Örnsköldsvik på Reuterdahls!

I går var jag deltagare på Pecha Kucha i Örnsköldsvik!

Det var spännande att ställa sig upp inför massa okända människor och berätta om något som ligger mig varmt om hjärtat. .

Jag pratade om min resa till Mallorca där jag utbildade BungyPump instruktörer utan att de kunde engelska, vi fick köra med kroppsspråk och google translate. Då jag kom till flygplatsen var det ingen som kom och hämtade mig som det var bestämt, efter ett tag kom en helt annan man än den bild som jag sett på José som skulle hämta mig. Många intryck på en resa som varade från fredag till söndag. Jag var inte samma person då jag åkte hem,  härliga intryck och erfarenheter. Jag lärde mig att ingenting är omöjligt.

I morse blev jag glad då jag öppnade min facebook då hade José lagt ut en bild på då jag undervisade José i utbildningslokalen. Känns härligt att inte vara bortglömd, de jag lärde dem, lär de ut nu!

Texten till bilden var;

POLIVALENCIA DE EJERCICIOS, MÁS DE 200..

MÅNGSIDIGHET ÅR, ÖVER 200 ..

480647_10202472528200501_243794204_n

 

12695_10202467358751268_1298102621_n

Detta var det som gjorde min dag, ibland behövs det inte mycket för att man ska bli glad!

Gör något bra av din dag!

Tänk på att;

Motivation är inget man hittar efter vägen. Försök att bygga upp din inre motivation. Hitta tillfredsställelse i ditt liv, så du känner glädje i att lyckas med uppgiften! Säg till dig själv att du är modig som tar kontroll och vågar göra en förändring i ditt liv, för att utvecklas och få det bättre.

Om du mår bra och har den rätta motivationen så lovar jag dig att det kommer att smitta av sig till andra. Säg till dig själv

” Jag är grym precis som jag är, bara för att jag är jag”

 

IMG_2850

 

Vi hörs!

/Gun

Enligt wikipedia;

Pecha kucha (ペチャクチャ) [1] är ett presentationsformat som alltid innehåller 20 bilder, som visas 20 sekunder vardera. Pecha kucha-formatet uppkom i Japan, och har sedan spritt sig världen runt. Uttrycket är onomatopoetiskt och betyder ungefär ‘snick-snack’.

Presentationsformen Pecha Kucha föddes på ett arkitektkontor i Tokyo i februari 2003 [2] där två arkitekter, Astrid Klein och Mark Dytham på Klein-Dytham Architecture, hade som avsikt att attrahera folk till SuperDeluxe; deras experimentella eventforum i Roppongi och för att ge möjligheten till unga designer att träffas, visa upp sitt arbete och dela idéer. [3] De hade tröttnat på långa sega dragningar och all den tidsspillan det ledde till. Man beslutade därför att en presentation enligt denna modell ska omfatta 20 bilder där varje bild visas i 20 sekunder. Därmed blir presentationen exakt 6 minuter och 40 sekunder. Det ställer krav på presentatören som därmed måste fokusera på det viktiga.

2004 började ett fåtal städer i Europa att hålla PechaKucha-kvällar, de första av flera hundra städer som sedan dess har hållit liknande event runt om på jorden. [4][5] Sedan juni 2012 har PechaKucha-kvällar hållits i 534 städer världen över

ställen runt om i välden.

BungyPump träning i kväll kl.19!

Veckans sista träningspass kl.19.00, BungyPump träning med Lev&Gå. Vi ses vid Komvux parkeringen ovanför Bowlinghallen. Träna och få må bra endorfiner i din kropp – en investering för din hälsa!

Vi ses, tränad som otränad – alla är välkomna!

Stavar får du låna. 80 kronor kostar en provapå omgång!

/Gun

Tänk på de nästa gång någon fyller år!

Grattis, Hurra på din födelsedag!

Många av oss har skrivit så till en kompis på Facebook;

Läste en klok reflektion skrivet av Malin Nylén;

” Vissa tycker att det räcker med att gratulera en vän på födelsedagen eller önska något gott nytt år med en smiley på Facebook istället för att mötas upp och umgås eller åtminstone bjuda på ett telefonsamtal? För det är klart att det är skillnad på att lajka en väninnas status på Facebook och att ringa eller träffa henne, höra hennes röst och se minspel. Såklart ger mänsklig kontakt så mycket mer”

IMG_4038Du får inte leva om livet. Det är de som är grejen” / Jonas Gardell

Ta telefonen slå en pling, gratta din kära vän. Det tar inte så lång tid, tänk på att klockan går mycket snabbare framför datorn vilket betyder att också livet passerar i revy fortare.

Tänk på de nästa gång någon fyller år!

Det var de jag funderade på just nu.

Vi hörs.

/Gun

 

Hittade ett kåseri jag skrivit i ÖA 2005!

 

Tandtråd varje kväll, gå och lägga sig i tid ,slappa och inte stressa, ja mycket kan man lova, men att hålla det kan vara värre…

 

 

Så var sommaren över för denna gång, det känns i luften på morgonen.Tyvärr går den allt för fort varje år.

Allt jag drömde om att jag skulle göra denna sommar, hann jag inte med. Men jag skall inte klaga för jag har varit ledig väldigt länge i sommar för jag har opererat min fot. Jag har tagit bort en så kallad ” kärringknöl”:, bra ordet säger allt, tycker jag, dessutom har jag upptäckt mina första gråahårstrån. Fast egentligen var det min väninna som upptäckte dem, sanningen är inte alltid lätt att ta. Ni tycker säkert att jag är löjlig, men för mig var det en stor grej att inse att jag inte är 27  längre. Nu går det bara utför känns det som. Sommaren gick fort, en dag går fort och en timme känns som en kvart ibland.

 

 

Mina sista semesterdagar tillbringade jag med att gå på två föreläsningar, en som handlade om stress och en som handlade om att våga skriva. Två ämnen som jag tycker är intressanta. Stress är en överlevnadsfunktion beskrevs det i inledningen av föreläsningen.

Vi fick berätta om vad vi som satt där blev stressade av. Det var olika förslag som kom fram, bristen på pengar, kunskapsbrist mm. Följden av stressen blev bla. magont, sömnproblem mm.

Tänk vad vi människor går och bär på , alla har sin typ av stress och stresströskel. Tänk om vi kunde stanna upp en stund varje dag och bara andas in alla intryck och njuta av livet. Glädjas åt det lilla i livet. Men blir vi stressade har vi inte tid att stanna upp, tänk vad konstigt det är. Jag, mitt i livet, gråahårstrån som går att färga över, med en ”kärringknöl” mindre. Jag skall absolut inte klaga,fy mig!

 

Jag älskar att träffa människor, de har alltid något nytt att lära mig tycker jag. Jag har hört att man lär så länge man lever. Jippi, jag kommer att leva ett tag till!

Livet är härligt nästan jämt. Tänk om allt var perfekt, då skulle vi aldrig känna skillnaden på bra eller dåligt. För att vi skall njuta fullt , tror jag att vi måste gå på ”minor” ibland, plus att jag tror att vi lär oss av våra misstag. Min teori är att vi tar lärdom av alla misstag som vi gör, det finns inget ont som inte har något gott med sig lyder ordspråket och jag tycker att det är sant. Kan vi vända det negativa till något positivt går allt lättare. Men nu tänker ni kanske, så kan man ju inte tänka jämt. Nej, det är ju klart att allt kan man inte förstå sig på varför det händer. Jag tänker bla. på alla som mist en eller flera anhöriga i Tsunamin i Thailand. I sommar har jag lyssnat på många sommarpratare bla. Pigge Werkelin som miste sin fru och sina två små pojkar. Detta program var för mig så gripande att jag grät flera gånger under programmets gång.Det Pigge Werkelin beskrev var så känsligt, hur familjen satt sista kvällen på en restaurang och njöt av livet. Barnen lekte och Pigge och hans fru Ulrika drack champange, de firade att de gift sig engång till efter 10 års äktenskap bara för att bli påminda om hur mycket de betydde för varandra. Pigge sade till Ulrika

- Det är tur att det inte är förmånsskatt på lycka, för då skulle det bli dyrt för oss.

 Dagen efter var inget sig likt. Tsunamin hade tagit Pigge Werkelins kära i från honom, han stod ensam kvar.I sommarprogrammet sade han att tanken slog honom att han skulle ta sitt liv genom att släppa taget från grenen han höll sig fast vid,  en norrman ropade till honom att kämpa på. Pigge valde livet.

 

Tänk vad viktigt det är att Cape diem – Fånga dagen och att inte somna osams. Hur många gånger glömmer vi inte det och somnar med ryggen mot varandra och tjurar oss tills söms. Rätta mig om jag har fel. Vi vet aldrig hur länge vi har varandra. Det svåra, tycker jag är att sätta sig in i hur det känns att mista ett barn. I min vildaste fantasi vågar eller kan jag inte förstå att ett barn som är precis i starten av livet inte får leva vidare. Hur det känns att barnets rum är tomt, ingen som kommer hem efter skolan och slänger sin ryggsäck mitt framför dörren som man styper på och ropar.

- Hej mamma, nu är jag hemma !

Minnet av den som gått bort finns alltid kvar. Idag läste jag i en kvällstidning, att i New York har en begravningsbyrå planerat att lansera en gravsten- med inbyggd videospelare.Tanken är att människor som besöker kyrkogården ska kunna trycka på en liten knapp på gravstenen och se en minnesfilm över den avlidna. Kanske är det ett bra sätt att inte glömma skrattet, rösten eller hur den personen var.

Att dokumentera sina kära tycker jag är ett bra sätt att spara minnen från livet, födelsedagar, dop,första tappade tanden, en helt vanlig dag eller varför inte spela in en sång.

Min morfar lever kvar i mitt minne med sin sång och sitt dragspel. Vi spelade in på ett kassettband då han sjöng sina favoritsånger. Idag har jag spelat över det på en CD, dagens teknik är underbar. Ibland plockar jag fram det och tänker tillbaka på då vi satt på berget utanför hans stuga i Grisslan. Han spelade och sjöng så det hördes ända in i hamnen.

Jag minns det som i går…

Kamera, videofilmning i all ära men minnet på hornhinnan är också ett sätt att dokumentera intryck. Passa på att fråga din mormor, farfar, mamma eller pappa om gamla minnen. Låt dem berätta om sin historia, det är jätteintressant jag lovar.

Jag kämpar just nu med att lära mig baka mammas sockerkaka, hon har så god sockerkaka, ni som smakat vet vad jag pratar om. Jag har väl misslyckats med minst sju stycken i sommar, men jag ger mig inte, så det så. Hon erkänner iallafall

inte om hon gör något mer än receptet hon gav mig. Kanske lägger hon ner mer kärlek i baket än vad jag gör plus att hon vispar nog ägg och socker längre för jag har inte samma tålamod som mamma. Den äldre generationen har mycket att lära ut till oss som är lite yngre ( trots mina gråahårstårn). Tag dig tid att lyssna på dem, de har mycket att lära ut, lyssna medans tid är innan det är försent.

Min pappa skämmer bort oss med bär varje höst, oftast får jag färdig sylt också som mamma gjort. Jag tycker inte om att plocka bär, men en dag kanske ni ser mig i bärskogen och jag hoppas att jag då hunnit fråga min pappa om det rätta bärstället och då menar jag inte på en hylla i affären.

Nu tänker jag andas in och samla intryck av min sommar . Plocka fram minnet av då jag satt en tidig morgon på en klippa ute på Tallstigen i Gullvik. Vattnet var lugnt, änderna simmade i vattnet, en åkte på mammas rygg och de andra dök på jakt efter mat.Måsen skrek och jag blev glad, jag älskar faktiskt måsar, de är sommar för mig. Lugnet som jag kände i mig den morgonen har jag sparat i en ask…

 

Vilken tur att jag gick på dessa förläsningar mina sista semesterdagar. Jag fick bättre inblick vad stresshantering betyder för mig och vilka knep jag kan ta till då allt känns tungt. Och det bästa av allt är att jag vågade skriva ner mina innersta tankar…

                                                                                                                                                Gun Nordfjell 2005

BungyPump träning med Lev&Gå i kväll 29 okt. kl.18.30 i Gullänget!

I går var det en fin och tänkvärd gala på TV med focus och insamling till cancerfonden! Fuck cancer. Vi ska vara lyckliga vi som är friska och kan träna. Kom och träna BungyPump träning med Lev& Gå i kväll kl.18.30 i Gullänget! Ta hand om din kropp! Var ska du annars bo?

IMG_3777

Vi ses!

Träning=Glädje

/Gun

 

Kan en dyr matta göra mig lycklig?

”Jag har slösat bort en oerhörd massa tid på oväsentligheter. Jag har givit upp där jag borde fortsatt. Valt den enkla vägen, tänkt kortsiktigt. Vandrat i upptrampade hjulspår för att det känts lättare. Jag har sprätt bort många dagar. Tutat i mig själv att jag har obegränsat med tid att spendera. Jag har duckat för frågan.” Olof Röhlander

I lördags var jag på en tjejfrukost. Temat var ;

När livet inte blir som man tänkt sig…”Gäst: Johanna Bard

Johanna berättade att hennes man drabbades av cancer, han levde 14 månader sedan han fick beskedet. Johanna blev änka med två små barn. Gripande berättelse.

Johanna påminde oss om att vår tid är begränsad, hon ställde frågan vad vi skulle vilja göra om vi bara hade ett år kvar att leva? Johanna Bard tyckte att vi alltid skulle leva därefter som om vi hade kort tid kvar att leva. Inte skjuta upp saker som vi önskade skulle hända i våra liv.

Johanna berättade  att hon hade önskat sig en ny design matta till köket, hon hade en Ikea matta som var färgglad men inte exklusive. Hennes svärmor lyssnade på hennes önskan och gav henne den mattan som hon önskade sig. Johanna lade in mattan men ångrade sig efter ett tag, hon tyckte den billiga mattan var finare. Hennes svärmor sa då åt henne att hon kunde ju lägga in den nya mattan i tvättstugan och lägga tillbaka Ikeamattan. Men Johanna bestämde sig för att designmattan skulle få ligga kvar bara för att hon skulle bli påmind om att man blir inte alltid lycklig och nöjd bara för att man får alla saker man önskar. Oftast  är det i det lilla lyckan ligger, en dyr matta, en dyr bil kan inte ersätta lycka.

Jag tycker att vi ska ta vara på livet, njuta av de lilla och säga till dem vi älskar att vi är glada att de det finns med på vår livsresa.

Ge av ditt hjärta. Visa kärleken. I vardagen.

Älska mig mest då jag förtjänar det mest är fina ord tycker jag. Ge mig en kram då jag är ledsen…

 

”Det är aldrig för sent att inse vad som är viktigt, och slåss för det. Idag kan vara sanningens ögonblick. Nyckeln kan vara att låta det förflutna inte hota, men lära oss ta bättre vara på framtiden.” Olof Röhlander

Min vecka  är full av nya intryck, nya möten, nya utmaningar.

Jag älskar mitt liv, jag lovar att jag ska leva som om jag hade ett år kvar att leva.

Hur tänker du leva?

Puss&Kram fina du

Vi hörs.

IMG_2927

/Gun

—————————————-

Läs Olof Röhlanders veckorbrev.

DET FÖRVALTADE PUNDET ELLER DET BORTSLÖSADE?

Jag såg en intervju med författaren PO Enquist i TV-programmet Babel. Han är 79 år, tittar tillbaka på sitt liv och funderar: Hur har jag förvaltat mitt pund?

Jag vet inte hur du reagerar på en sådan reflektion, men jag blir inspirerad. Oavsett om det är tidigt eller sent så kan vi fortfarande göra något åt nuet och framtiden. Vi behöver frågan.

Jag har slösat bort en oerhörd massa tid på oväsentligheter. Jag har givit upp där jag borde fortsatt. Valt den enkla vägen, tänkt kortsiktigt. Vandrat i upptrampade hjulspår för att det känts lättare. Jag har sprätt bort många dagar. Tutat i mig själv att jag har obegränsat med tid att spendera. Jag har duckat för frågan.

För varje år blir dock tillfället allt högre värderat, upplever jag. Priset för att vara någonstans man inte önskar blir mer kännbart. Frågan om det förvaltade pundet kommer ikapp med åldern.

Alla blir äldre, men alla växer inte upp. Fortsätter lura sig själva.

Men du och jag vill inte låtsas. Vi vill leva. Du och jag vill förvalta vårt pund, vad det nu innebär. Nu är vår chans. Även om man sannerligen inte gjort allt rätt, så vill man åtminstone ha gjort något värt att nämna, eller hur? Framför allt härifrån och framåt.

Det är aldrig för sent att inse vad som är viktigt, och slåss för det. Idag kan vara sanningens ögonblick. Nyckeln kan vara att låta det förflutna inte hota, men lära oss ta bättre vara på framtiden.

Vad ska vi göra av det här livet, vänner? Hur vill vi att det ska kännas inombords nästa gång talet om pundet återkommer?

Svaret på sådana frågor kan bli början på något. Slutet på något.

*Vill du skriva ut den här texten? Länk: http://lyckatevent.se/images/pdfFiles/Olof_28_okt_2013.pdf
…………….

Tack för att du läser Veckans Peptalk. Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi igen nästa måndag!

PS Finns du på Twitter eller Instagram så har jag @olofrohlander som kontonamn, följ mig gärna där.

Galen, annorlunda dag…

I bland blir det inte som man tänkt sig men det bästa av allt är att det blir bra tillslut.

I går var det en sån dag för mig.

På morgonen hade jag ett möte inbokat där vi skulle diskutera upplägget på en 5:2/ Lchf kurs med BungyPump träning! För att spara tid hade jag lagt fram en påse precis framför ytterdörren som jag skulle ta med till Fjällräven, i påsen var ett underställ som jag skulle byta. Måste erkänna att jag var lite jäktad, satte mig i bilen, då jag hade kört en bit kom jag på att jag glömt ta med påsen. Det var bara att vända, jag fick ursäkta mig att jag var sen till mötet, dock bara 5 minuter,  av princip vill jag vara i tid.

Efter mötet åkte jag och bytte mitt underställ, stannade till på en blomsteraffär för att få lite inspiration, gick in och köpte thaimat på macken i Själevad, köpte aftonbladet betalade och åkte hem. Då jag kom hem upptäckte jag att jag hade glömt aftonbladet på macken. Detta är inte likt mig.

Sedan åkte jag på ett annat möte, ett nytt projekt som jag ska börja den 1 december men som jag ska redan nu på måndag ska hoppa in och jobba på i två veckor. Spännande att bli presenterad för en stor grupp, ett nytt blad vänds nu i mitt liv, en utmaning som jag känner starkt för.

Det kan ha varit den nya utmaningen som gjorde att jag var lite förvirrad i går.

Inte nog med det så glömde jag att ta med mina träningsbrallor till mitt sista BungyPump pass, så jag fick träna i jeans. Jag tror det kallas hjärnsläpp.

Som grädde på denna konstiga dag fick jag ett telefonsamtal på eftermiddagen med en fråga om jag kunde föreläsa idag för 50 personer idag kl. halv elva. Ni som känner mig vet att svaret blev ja, utan att fundera. Det var en läkare som hade fått förhinder, han skulle föreläsa för sjukhuspersonal. Jag blev jätteglad att de tänkte på mig! Jag kommer inte att kunna ersätta läkaren med vad han skulle prata om, men jag hoppas att jag kan inspirera dem att tänka mer på sig själva, ge dem lite verktyg på hur jag ser på positivt tänkande.

Jag gillar utmaningar, jag gillar att inte varje dag är den andra lik, jag gillar att göra olika saker, jag gillar att vara där det händer.

Jag spelar en pjäs och det går inte att spela om den på exakt samma vis en gång till. Jag är i direktsändning! Spännande att vara med ett tag till. Jag citerar Dagny som var med på nyhetsmorgon i morse;

”Jag struntar i vad gamla tanter tycker om mig, jag gör vad jag vill”/ Dagny 101 år som bloggar varje dag. Underbar förebild. Min tolkning – Vi ska fortsätta leva fast vi blir gamla.

Å, strunta i vad andra tycker om oss. Lev ditt liv, de är du bäst på!

Förhoppningsvis kommer jag inte att glömma mina träningsbrallor någon fler gång, fast det sa jag förra gången det hände också.

Tänk på att ingen är perfekt, alla gör vi misstag, se det som något lärorikt.

Det finns inget ont som inte har något gott med sig.

Vi lär oss av våra misstag.

1240075_303890936416243_1354519700_n

 

Trevlig helg önskar jag alla som läser min blogg. Skoj att du vill läsa om mitt tokiga liv.

I kväll ska jag träffa gamla kära kollegor och käka räkor.

Puss&Kram

Vi hörs.

/Gun

Ett gott skratt förlänger livet.

Ett gott skratt förlänger livet!

IMG_6652

 

Att skratta är hälsosamt och skönt. Några goda skratt får muskelspänningar att minska och det är starkt stressbefriande…

Du har säkert också upplevt den här härliga känslan som infinner sig  efter ett befriande skrattanfall. Man känner riktigt hur det smörjer hela systemet både invärtes och utvärtes…. riktigt njutbart.

Ändå skrattar vi mindre nu än på 50- talet då skrattade vi upp till 18 minuter per dag. Hur mycket tror du att du skrattar i snitt per dag? 15 minuter, 12  eller 8?

Enligt undersökningar så skrattar vi numera bara 6 minuter per dag. Handen på hjärtat vissa dagar blir det kanske mindre än det…

Enligt en läkartidning kan vi gå ner i vikt upp till hela 0,5- 2,5kg per år genom att skratta 10-15min per dag!! Tjohooo – hur kul är inte det?

Vi skrattar för lite och väger för mycket!

Skratta mer, det är gratis!

Puss&Kram

/Gun

BungyPump träning ikväll kl.19 i Övik!

Häng med, ha skoj, träna hela din kropp, utmana dig själv, träning i grupp gör att du orkar mer än du tror! Tränad som otränad- jag tar hand om dig! BungyPump träning med Lev& Gå ikväll kl.19, samling vid Komvux parkeringen, bakom bowlinghallen! BungyPump stavar får du låna, 80 kr kostar ett provpå pass. Vi ses! Du som har terminskort får alltid ta med en kompis utan kostnad!

/Gun 070-2764169