Var dig själv det är du bäst på…

Jag är en person som ofta göra bort mig, det pluppar ur ord ur min min som kan låta tokigt, jag är spontan, lite galen, kärleksfull, kramas ofta, skrattar ofta, kan säkert uppfattas som slamsig, sprallig, klok, förvirrad, lugn, omtyckt, icke älskad av en del, en del tycker säkert att jag är jobbig, en del blir glad i min närhet, en del säger att de får energi av mig…

Ja, listan kan göras lång. Jag kan bara spekulera i mitt sätt att beskriva mig själv men det enda jag vet är att jag är den enda som känner mig själv bäst. Du tror att du känner en annan människa men så är inte fallet…

Vi är alla unika.

2013-03-25 10.33.29

I morse fick jag texten skriven av Stefan Pettersson via mejl. Läs den och tänk på att det var dig själv i alla lägen, försök inte vara någon annan. Det är svårt att gå i någon annans skor och tycka att de är sköna.

De som inte gillar dig vid första mötet kommer troligast inte att gilla dig sen heller. Ett första intryck är svårt att göra om.

Puss&Kram

Kärlek

/Gun som är lite annorlunda

Sluta med skådespeleriet


Tänk dig att du är ny på jobbet. Du är fokuserad på att bekräfta att de anställt rätt person – en som är smart, kreativ och på alerten. När du deltar i möten lyssnar du aktivt och är beredd på att göra ett smart inlägg. Du känner pressen att leverera snabbt. Så uppstår rätt tillfälle för att servera den där insatta kommentaren. Nu är det dags! Men nej, alla argument du bollat inom dig tycks plötsligt som bortblåsta. Så du säger ingenting, fast du så gärna vill. När mötet är över har du suttit tyst hela tiden. Nu mår du dåligt och klandrar dig själv. Du oroar dig över att de ska tro att du inte är tillräckligt duktig eller i värsta fall inkompetent. När du kommit tillbaka till din plats och hunnit samla dig något så bubblar argumenten och de kreativa idéerna upp, de som var borta när de behövdes som bäst. Du undrar vad de tycker om dig, egentligen? Om du tillför något?

När du träffar nya människor som är glada och spontana och pratar helt oberört funderar du på vad de ska tycka om dig. Det låter så bra, kvickt, spontant och roligt. Du funderar på vad du ska säga för att de ska tycka om dig. Och funderar på vad de tycker när du inte säger något. Du måste ju säga något snart, bara för att säga något. Så du säger något och upplever att det inte passade, att det blev fel. Du undrar om du har gjort bort dig och vad de kommer att tycka. Och bestämmer dig att smita därifrån eftersom det är så jobbigt.

Vad ska jag göra för att bli omtyckt?
Vad ska jag göra för att passa in?
Vad ska jag göra för att…

Svar: Inte ett skvatt!

Ett av de största problemen som jag stöter på är att människor försöker anpassa sig och vara andra till lags. De tar på sig en roll för att passa in, bli omtyckta och verka smarta. Men det blir precis tvärtom. Rollen lyser igenom och det blir konstlat, påklistrat och i värsta fall pinsamt.

Din kommunikation är till 90% omedveten för dig själv, vilket betyder att du, om du försöker hålla masken, sänder ut signaler som upplevs som tillgjorda.

Tänk på skickliga skådespelare. De lever sig så mycket in i sina roller att man som åskådare antar att det är de verkliga personerna vi ser, att de är sådana. Men det är klart, har man vunnit en eller annan Oscar så är man antingen helt genuin eller kan få folk att tro att man är en annan. För oss vanliga människor krävs energi och ett väldigt gott minne för att spela en roll.

Åter till ditt möte. Hur kom det sig att du förblev tyst?
Hur blev det så tokigt när du träffade de där nya människorna?

Du var inte dig själv och du var inte närvarande i din kropp. Du var uppe i ditt huvud och pressade dig själv att prestera istället för att vara i dig själv. Om du fokuserat på att vara närvarande och dig själv hade det varit lättare att möta den andre. Den roll du kan allra bäst är att vara är dig själv. Det är den enda rollen du inte behöver anstränga dig för att vara.

Jag gissar att du undviker att bjuda hem människor på middag som du inte tycker om, eller som inte tycker om dig? Egentligen är det självklart. Du behöver inte anstränga dig för att bli omtyckt av dem som inte gillar dig som du är. Fokusera inte på dem, bjud hem dem som gillar dig som du är – dina vänner. Människor tycker om dig för den du är, inte den du försöker vara.

Det lustiga är att människor som är sig själva och trygga i det blir mer omtyckta, just bara för att de är sig själv. Ändå är det så många som försöker spela en roll och anpassa sig.

Så fastna inte i funderingar på hur du ska vara eller vad du tror att andra skulle tycka om att du är. Fokusera på att vara närvarande i mötet med den andre, utifrån den du är så kan du sluta med skådespeleriet. Du duger precis som du är!

 

Människor dras till dem som är trygga i sig själva och vågar vara som de är.
Kom ihåg att du är bäst på att vara dig själv och för det krävs ingen ansträngning.

Text Stefan Pettersson Mental Coach

4 reaktion på “Var dig själv det är du bäst på…

  1. Känner igen mig så väl innan jag började på mitt nya ställe och fick min andra njure. Nu är jag den jag är, för det finns bara en av mig och en av dig. Vi är alla unika och värdefulla!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>